Pride är ett jippo, det är för kommersiellt, säger vissa.
Pride är blodigt allvar, säger andra.
Pride är glädje, kärlek och stolthet, säger någon.
Pridefestivalen är en vecka om året då man får vara sig själv.

Vad tycker du att Pride är? Åsikterna om Pride är många, men jag kommer skriva om mina tankar och vad Pride har betytt för mig.

En bild på Eva och mig, i Tunnelbanan på väg till Pride-park.

Men nu backar jag till 1989, långt innan Pride fanns – då hette det Homosexuella Frigörelseveckan. Just det året var en av mina vänner från Göteborg i Stockholm, och på lördagen den 12 augusti 1989 springer hon på min tvillingsyster Eva – hon tror det är jag, och säger ”hej Maria”.

Men jag var inte där, hon blandade ihop Eva och mig. Men även om jag inte var där, så betydde den Frigörelseveckan verkligen allt. Lördagen den 12 augusti 1989 ”avslöjas (ÄNTLIGEN) tvillingarna Larsson”. Eva ringer modigt upp mig, och jag blev livrädd när Eva började prata om vad som hänt. Jag ville ju vara hemlig.

Eva mer eller mindre drog hemligheten ur mig och från den dagen är vi inte längre hemliga vare sig inför varandra eller med vänner om att vi är homosexuella.

Pridefestivaler firas på många platser i världen, och starten för Frigörelsedagen, Frigörelseveckor och det vi idag kallar Pridefestival tillkom i efterdyningarna av Stonewallupproret 1969 i New York. För att hedra minnet av upploppen anordnades New York Pride på årsdagen 1970, året efter. Därefter firas Pride i många delar av världen.

Bilden till vänster visar min tygväska som jag köpte på Stonewall Inn när jag var i New York tidigare i år tillsammans med min syster Eva.

Mitt Pride, vad är det för mig? Det är en vecka då jag känner sådan frihet och kärlek från gaycommunity. Prideveckan är min lunga, min livsnerv; jag tankar mod, jag tankar glädje, jag tankar gemenskap och stolthet – alla positiva känslor som jag sen bär med mig under resten av året. De första åren, från 1990 och framåt, var jag på Frigörelseveckan / Pride varenda sommar – men numera kan det gå något år eller två emellan. Men jag är lika stolt och glad varje gång jag deltar – och jag känner att jag behöver det. Jag behöver tanka mod.

Förutom den glädjen så har jag också fått träffa en massa underbara människor, och nästan varje gång knyter jag nya bekantskaper som fyller mig med glädje.

Några bilder från årets Pridefestival i Stockholm.