Min syster och jag. Det låter nästan som en helt egen boktitel, eller kanske namnet på en restaurang, en ört eller en vänskap. Jag lutar åt det sistnämnda.

Alltid tillsammans; Eva var där jag var och jag var där hon var. Vi lekte varje dag, vi hade varandra. Våra första cyklar, jag minns dem än idag och den dagen vi fick dem. Jag skriver om det i boken:

Plötsligt kommer jag att tänka på våra första cyklar. De stod i köket i Synnerby den dagen vi fyllde sju år. Evas cykel var gul och hade rakt racerstyre. Min cykel var röd och hade tantstyre. Men det spelade ingen roll, det var den finaste present jag någonsin fått.

Jag får väldigt ofta frågan: ”hur känns det att ha en tvilling” – och varje gång svarar jag:

–  Jag vet inte, för jag vet inte hur motsatsen känns.

Men jag vet att det känns fint att alltid ha någon vid sin sida, någon att gräla på och någon att tycka om. Någon att försvara och någon att imponeras av.

I våras var vi i New York tillsammans, första gången i USA för Eva och andra gången för mig.

Det är stort. Det är högt, högre, högst. Det är bredare än det mesta, längre än du kan tänka dig, fler polisbilar per gathörn, högljutt, biltutor, sirener och väldigt vänliga människor. Nåväl, det finns ett och annat rötägg där också – liksom överallt – men jag skriver om det goda och vår fantastiska resa.

Nedan ser ni några bilder på oss & New York, b la en bild från Stonewall Inn, en milstolpe i gayhistorien.

Och har någon av er missat P3 dokumentär om upproret på Stonewall Inn, så finns chans till bot och bättring här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1300741

Här kommer våra bilder från vår resa i maj i år:

Till sist, ett dokumentärtips: missa inte Evas egna dokumentär. Hon gjorde den för några år sen, men Svt har beslutat att visa den igen, så nu finns den åter att se på Svt Play: ”Drömjobbet” https://www.svtplay.se/video/jndm51p/dromjobbet-en-film-om-det-fina-med-att-vara-behovd